Laura Marling: Short movie (Caroline/Universal, 2015)

Laura Marling når inte riktigt upp till ”Once I was an eagle”, hennes mästerliga fjärde album från 2013. Där var hon ju nästan i nivå med ”Hejira”, Joni Mitchells allra bästa album. Men det gör inget, den 25-åriga brittiska singersongwriterns femte album på sju år (det måste poängteras) är ändå häpnadsväckande starkt.

Som få andra har Laura Marling förmågan att verkligen engagera, och det med en omfångsrik röst som både kan vara mild och arrogant och texter som alltid tycks hämtade direkt från dagboken. Mycket kretsar kring skarpt formulerade besvikelser över dysfunktionella relationer, men aldrig på ett uppgivet sätt, snarare genom uppfriskande uppgörelser.

Precis som hos Joni Mitchell – fortfarande den närmaste referensen även om Marling ibland sjunger aggressivt som en ung Patti Smith – finns det en absolut samstämmighet mellan musik och text viket gör hennes sånger drabbande. Det borde vara en självklarhet men är, som vi alla vet, en sällsynthet.

Albumet, som är det första hon producerat på egen hand, tog form under en vistelse i Los Angeles och har en, förstås, misslyckad relation och ett undersökande av inre världar via yoga och psykedeliska droger i bakgrunden.

Inspelningen skedde dock i en oansenlig liten studio utanför London med unga okända britter. Anslaget är lite rockigare än förr och känns mer rastlöst med olika stämmningslägen, intressant störande atmosfäriska ljud och ganska korta låtar. Efter flera genomlyssningar känns det fortfarande inte som att jag greppat det riktigt än. Det är ett gott betyg.

©Dan Backman (rec publ i SvD 150325)