kritik sedan 1993

Gudibrallan/Wasa Express: Spånga Folkets Hus 16 mars 2014

Lever proggen? Ja, det verkar så. För vad ska man säga när det dimper ner en vinyl-lp med den för mig okända gruppen Agusa (som åkallar såväl Kebnekajse som Fläsket Brinner med långa flummiga instrumentaljam) och man strax därefter får höra nämnda Kebnekajse på en födelsedagsfest för en före detta SvD-medarbetare. Bara för att nämna två mycket aktuella exempel.

Gudibrallan och Wasa Express har vänt på frågan och gjort det till ett påstående när de i egen regi reser runt på en mindre turné. Och jo, nog lever proggen både i musiken och de numera åldrade musikernas prestigelösa framtoning. Även om Wasa Express kanske inte riktigt kan räknas till hardcoreproggen, de debuterade ju först 1976. Men det är mera en fråga för proggtalibaner, som undertecknad.

Att Gudibrallan är ett äkta proggband råder det dock inga tvivel om. De spelade på den första Gärdet-festen och deras bästa låtar ”Sosse”, ”Oskar” och ”T-doja” är oborstat protopunkiga proggklassiker.

gudibrallan

©Dan Backman

När de står på scenen i Spånga Folkets Hus är det bara Örjan Terje kvar från den första upplagan av den Uppsala-bördiga orkestern. Terje har en t-tröja med bokstavskombinationen ADHD (istället för ACDC alltså) och säger inte så mycket mellan låtarna. Han ger ett lugnare intryck än mina egna minnesbilder av konserter med Gudibrallan i början av 70-talet. Då blev man till och med lite rädd för honom.

Att det inte låter tillräckligt stökigt och primitivt om dem längre är förstås beklagligt men det är väl sådant som kommer med åren. Det är ju inga anarkistiska tjugoåringar på scenen. Gitarristen Håkan Linn har i alla fall skruvat till ett gnisslande rått gitarrljud. Det gillar man.

gudibrallan2

©Dan Backman

Basisten Per Bruun finns kvar när Wasa Express tar över den gemytliga eftermiddagen i Spångafolkan (efter kaffe och semla i foajén). Tillsammans med slagverkaren Per Tjernberg utgör han en direkt länk till den svenska proggens glansdagar. Bruun med ett förflutet i Fläsket Brinner, Tjernberg med Archimedes Badkar (förutom otaliga inhopp med andra artister och musiker).

Spelningen presenteras som Wasa Express unplugged, vilket som vanligt innebär ett lite mer lågmält anslag, inte att det är helt akustiskt.

Wasa Express är i grunden ett jazzrockband, så som de lät på 70-talet, men i sann proggig anda finns här influenser från alla möjliga och omöjliga håll. Ibland tycker man sig höra soundtrack till någon italiensk eller fransk 60-talsfilm, ibland blir det Santana-gung. Någonstans i mitten av konserten vänder man ut och in på ”Hylands Hörna”-temat, naturligtvis under Mad-namnet ”Hörnlands hylla”.

Det är bra men en bit in i Åke Erikssons trumsolo förlorar de mig. Likaså under den rockiga avslutningen. Men det gör inget, fram till dess har det varvats bra musik med roliga anekdoter.

©Dan Backman (rec publ i SvD 140317)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Grundläggande HTML är tillåtet. Din epostadress kommer inte att publiceras.

Prenumerera på det här kommentarsflödet via RSS

%d bloggare gillar detta: