Bo Anders Persson: Love is here to stay (Subliminal sounds/Border, 2014)
Kompositören och gitarristen Bo Anders Persson har sedan slutet på 1960-talet spelat en viktig roll på den svenska musikscenen. Mest känd är han som gitarrist i psychproggbandet Träd, Gräs och Stenar, ett kollektiv som tidigare gått under namnen Pärson Sound, International Harvester och Harvester och med tiden kommit att få internationell ryktbarhet.
Efter att för några år sedan gett världen outgivet material med Pärson Sound har Stefan Kerý och Reine Fiske nu letat upp Bo Anders Perssons konstmusikaliska kompositioner och improvisationer från tiden då han fortfarande var elev på Musikhögskolan i Stockholm.
Mystiskt brusig minimalism där Bo Anders Persson skickat Björn J:son Lindhs tvärflöjt och Maylen Bergströms ordlösa sång mellan rullbandspelare. Eller, som i titelspåret, låtit den Fluxus-inspirerade modernismen helt otippat övergå i melodiös exotica.
”Proteinimperialism” (från 1967) är med sina drygt 24 minimalistiska minuter albumets centrala spår. Inspirationen kommer från Terry Riley men tankarna går snarare till Steve Reich ”It’s gonna rain” när livsmedelsforskaren George Borgströms inläsning av ordet proteinimperialism loopats och manipulerats i EMS-studion.
10 minuter in i stycket har det muterat till en oförklarlig dimma i rummet. Eller till ett gäng gäss som lagt sig i ett hörn och chantar buddistiska mantran. Efter ett tag kommer ordet proteinimperialism tillbaka, som en kompis från förr.
©Dan Backman Rec publ i SvD 140226
Dan Backman Musik Konst 
Kommentera