kritik sedan 1993

Edda Magnason: Monica Z (Universal, 2013)

Jag tycker mycket om spelfilmen om Monica Zetterlund. Eller rättare sagt den fiktiva filmen som till viss del bygger på Monica Zetterlunds liv och karriär.

En starkt bidragande orsak till det lyckade resultatet står att finna i Edda Magnasons både porträttlika och skådespelarmässigt övertygande gestaltning av Monica Zetterlund. Trots att hon gör sin skådisdebut är det helt omöjligt att tänka sig någon annan i rollen.

Till märkligheterna hör förstås också att Edda Magnason (som gjort två lysande album med vimsigt eklektisk popmusik i eget namn) ror hem de vokala insatserna med sådan bravur. Utan att direkt kopiera Monica Zetterlund ligger hon ändå så nära originalen att sångerna känns som personliga uppdateringar av gamla inspelningar.

Det är som att Edda Magnason, i ordets mest positiva betydelse, lustfyllt leker fram de jazziga fraseringarna och på ett anspråkslöst sätt testar olika vokala uttryck. Testar att sjunga sångerna antingen som en mogen kvinna eller en ung flicka. Ibland i samma låt.

Med en härligt övertydlig diktion kan hon låta som en refrängsångerska från 40-talet eller en sjungande skådis bara för att en stund senare landa i ett ömsom charmigt flirtigt, ömsom laddat sensuellt utryck.

Musiken till filmen som nu släppts kan naturligtvis inte ersätta en Monica Zetterlund-samling, men som komplement har det här ambitiösa och genomarbetade albumet en roll att spela. Peter Nordahl har gjort ett mycket bra jobb såväl när det gäller pianospelet som produktion och arrangemang och Lars Nilsson har fått till en ljudbild som är bred, djup och fyllig och med en väldigt snygg separation mellan instrumenten.

Jag gillar exempelvis att Harry Wallins stringenta cymbalspel lyfts fram i all sin krispighet och att en väl tilltagen stråksektion tillåtits bli så romantisk och dramatisk att den kunde vara från Hollywood (hör bara hur stråket och blåsarna bygger upp ”En gång i Stockholm”). Peter Nordahls vackert upplagda instrumentala svit som avslutar albumet indikerar för övrigt att han antagligen skulle kunna lyckas som kompositör av filmmusik i den amerikanska filmfabriken.

©Dan Backman Rec publ i SvD 130821

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Grundläggande HTML är tillåtet. Din epostadress kommer inte att publiceras.

Prenumerera på det här kommentarsflödet via RSS

%d bloggare gillar detta: