kritik sedan 1993

Ulla Wiggen/Paul Thek: Moderna museet, Stockholm (2013)

Jämsides Moderna museets omfångsrika utställningar med Hilma af Klint och Le Corbusier hittar man två små retrospektiva utställningar ägnade den svenska målaren Ulla Wiggen och den 1988 bortgångna amerikanska installationskonstnären Paul Thek. Två konstnärer – den ena med en sparsmakad produktion, den andra gränslös och kollektivt inriktad – som hamnat lite i skymundan.

Ulla-Wiggen Först Ulla Wiggen, som fått ett litet rum avdelat för 11 gouacher och akryler i det mindre formatet, samtliga från åren 1964 till 1969. Med fokus på insidan av elektroniska apparater ansluter sig hennes konst till 60-talets fascination för maskiner och elektronik. Fast det är inga gnisslande Tinguely-maskiner, hos Wiggen är det tyst och stilla. Kretskort avbildas med en utsökt blek och torr kolorit och avlockas formella kvaliteter som gör dem lika realistiska som abstrakta. En målning har getts formen av en mandala och förstärker ett mystiskt drag i hennes konst.

I tre av målningarna, som närmast är att hänföra till superrealismen, riktar Wiggen blicken utåt och låter en vacker himmel bilda en fond för en radar och en nummerskylt. I en av dem är konstkritikern Peter Cornell avbildad. Tillsammans med den yngre kollegan Frans Josef Petersson står han bakom en essä där de för ett referensspäckat samtal som går från det insiktsfulla över det långsökta fram till filosofiska resonemang som lever sitt eget märkliga liv.

Paul-ThekPaul Theks installation ”Pyramid” visades i Excercissalen på Moderna museet årskiftet 1971/72. Jag minns den som en fascinerande och mystiskt myllrande installation – eller scenografi till en forntida ritual – med en gammal gisten båt, en uppstoppad hjort och all möjlig bråte sammanhållet av konstruktioner gjorda av brädor och hönsnät, förebådande 90-talskonstens besatthet vid vardagliga material. Utställningen i Pontus Hulténs visningsmagasin dokumenterar utställningen genom dokument, kataloger, böcker, brev och en massa fotografier. Missa inte SVT-intervjun, som visas nonstop i en monitor, med Thek och två av de konstnärer som ingick i det nomadiska kollektiv som gjorde utställningen. De tre är precis så naiva, flummiga och pretentiösa som bara äkta konstnärssjälar kan och får vara.

©Dan Backman Rec publ i SvD 130417 (foto: Moderna museet)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

Grundläggande HTML är tillåtet. Din epostadress kommer inte att publiceras.

Prenumerera på det här kommentarsflödet via RSS

%d bloggare gillar detta: