kritik sedan 1993

Rumer: Boys don’t cry (Atlantic/Warner, 2012)

Om Richard Carpenter skulle vilja få The Carpenters att återuppstå är det bara att ringa Rumer. Den brittiska sångerskan, som egentligen heter Sarah Joyce, sjunger ju exakt som hans i förtid avlidna syster Karen Carpenter. Den behagligt mjuka 70-talspop som Rumer kom fram med på den storsäljande debuten Seasons of my soul går ju dessutom helt i linje med syskonduons sofistikerade sånger.

Uppföljaren innehåller inget nytt originalmaterial men då de tolv sånger som här tolkas (hämtade från åren 1969 till 1978) både är personligt utvalda och strålande framsjungna blir det inget meningslöst mellanalbum. Allt känns inte lika engagerande men att uppmärksamma musikpärlor som Todd Rundgrens Be nice to me, Hall & Oates Sara smile och Gilbert O’Sullivans We will förtjänar stort beröm.

©Dan Backman Rec publ i SvD 120530

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Grundläggande HTML är tillåtet. Din epostadress kommer inte att publiceras.

Prenumerera på det här kommentarsflödet via RSS

%d bloggare gillar detta: