Mindblowing: Form Design Center/Malmö (2012)
Det sena 60-talets hippierörelse strävade efter ett utvidgande av tid och rum och en förändring av kulturella och sociala mönster. Sinnet skulle utvidgas för att nå ett slags kosmiskt tillstånd, gärna genom dans till evighetslånga gitarrsolon. Det individuella skulle utvidgas mot det kollektiva. Metoderna och medlen för att nå detta var många. En genväg gick via LSD, en kraftfull syntetisk drog som blev illegal först 1966 och kommit att bli närmast synonym med den korta men fortfarande inflytelserika epoken.
Den psykedeliska affischkonsten från slutet av 60-talet och några år in på 70-talet, som nu uppmärksammans med en utställning på Form/Design center i Malmö, manifesterade detta utvidgande drag visuellt med organiskt böljande och slingrande bokstäver. Typografi och bild sammanfördes i ett hallucinatoriskt ornamentalt flöde där själva läsbarheten paradoxalt nog sattes i andra hand.
De affischer som visas i Malmö är samlade av Kenneth Ovesson, innehavare av skivaffären Folk & Rock. De gjordes för konserter, framför allt på Fillmore East och Avalon Ballroom i San Francisco, med band som Grateful Dead, Jefferson Airplane och The Doors. Idag är det svårt att tänka sig dessa närmast legendariska affischer uppsatta med tejp på husväggar. De har ju blivit en integrerad del av den amerikanska rockmusikhistorien.
Rick Griffin, Wes Wilson, Stanley Mouse och de andra affischkonstnärerna i San Francisco konkurrerade om uppdragen, lät sig influeras av varandra och blev, för en kort tid, något av stjärnor på den psykedeliska scenen. De hade ofta inte mer än två eller tre färger att tillgå för de lito- eller offset-tryckta affischerna men kompenserade detta genom ett slagkraftigt kreativt formspråk. I viss mån var det nyskapande affischkonst, men samtidigt var det tydligt att ett ursprung kunde hittas i jugendkonstnären Alphonse Muchas dekorativa teateraffischer från det förrförra sekelskiftet.
Det är en ofta visad affischkonst men sällan samlad till omfattande utställningar som denna. Att de satts inom glas och ram desarmerar dem något, affischer gör sig ju bäst när de tejpas eller nålas upp, men visst förmedlar de fortfarande en elektriskt uppskruvad känsla.
Jag hade gärna sett dem tillsammans med den svenska proggrörelsens affischer från 70-talet (som visats på ett antal utställningar runt om i landet). Vore intressant att se affischer för Grateful Dead-konserter jämsides affischer för Träd, Gräd och Stenar.
©Dan Backman Rec publ i SvD 120105 (foto: Dan Backman)
Dan Backman Musik Konst 
Kommentera