kritik sedan 1993

Santana: Shape shifter (Starfaith records/Sony, 2012)

Carlos Santanas senaste fyra soloalbum har varit samarbetsprojekt med kända vokalister. De har sålt som smör och gett den mexikanska gitarristen en ny publik. För oss som älskar det andliga och musikaliska sökande han ägnade sig åt på 70-talet har de däremot varit konstnärliga katastrofer.

Desto trevligare då att han med det nästan helt instrumentala albumet Shape shifter gör det han kan bäst, spela oändligt långa gitarrsolon alltså.

Det kanske inte håller hela vägen fram till det finstämda slutet med Ah, sweet dancer, men bara det faktum att gamle Carlos gör en låt han skrivit tillsammans med den andliga brodern Narada Michael Walden, den sockrigt fluffiga In the light of a new day, får oss hardcore-fans att hängivet knäböja.

Får man be om en fortsättning?

©Dan Backman Rec publ i SvD 2012

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Grundläggande HTML är tillåtet. Din epostadress kommer inte att publiceras.

Prenumerera på det här kommentarsflödet via RSS

%d bloggare gillar detta: