Andrew Wyeth: Nordiska Akvarellmuseet, Fjällbacka (2010)
Den amerikanska målaren Andrew Wyeth (1917-2009) är mest känd för Christina’s world, en målning från 1948 som blivit ett av den amerikanska 1900-talskonstens mest emblematiska verk. Det är en suggestiv bild, torrt och sakligt målad med tempera och komponerad med en närmast filmisk dramatik. Som vore den en stillbild ur ett drömskt drama förlagt till depressionsåren; i förgrunden den på marken liggande Christina Olson, blickande upp mot en lada och ett grått boningshus som avtecknar sig mot en gråblå himmel utan moln.
Wyeth inspirerades till målningen när han såg den viljestarka men från midjan förlamade Christina kravla sig genom sädesfältet, men bilden tillkom vid ett senare tillfälle och med Wyeths fru Betsy som modell.
Christina’s world, som ingår i Museum of Modern Arts samling, är inte med på den Wyeth-utställning som under sommaren visas på Nordiska Akvarellmuseet i Fjällbacka. Bara två förstudier till den. Christina Olson och hennes bror Alvaro finns dock med som skugglika gestalter bland husen och djuren i den svit med målningar som lånats från den japanska samlingen Marunama Art Park och som nu för första gången visas i Sverige.
Bilderna – med poetiskt prosaiska titlar som Alvaro målar sin roddbåt, Spåntaket repareras, Svalor i Olsons lada – dokumenterar livet på syskonens gård i Cushing, Maine. Wyeth, som hade sommarhus i närheten, blev personlig vän till dem och följde deras liv i trettio år. Christina och Alvaro gick bort 1967 respektive 1968 och gården ägs numera av Farnsworth museum, som gjort den öppen för allmänheten.
Trots det långa tidspannet är det en tät och mycket sammanhållen svit målningar. Wyeth är en virtuos målare och excellerar med en jordig kolorit och ett till största delen torrt måleri, perfekt avstämt till det strävsamma och nästan kusligt tysta och stilla livet på gården. Naturen är karg, husen och redskapen är slitna och syskonen och deras djur tycks undflyende som spöken. Det är ingen värld man vill kliva in i precis.
Uttrycket känns tidlöst, i vissa fall samtida, som om färgen precis torkat. Det måleriska manéret är välbekant och det är närmast omöjligt att inte referera till den svenska akvarellisten Lars Lerin, inte minst gäller det de lika inkännande som sakligt avbildade husen. Fast Wyeth uppvisar inget av det effektsökeri som kan störa i Lerins måleri.
Det är en fin utställning men den ger en begränsad bild av ett viktigt, omdiskuterat och älskat amerikanskt konstnärsskap. Wyeths sakligt detaljerade och noggrant realistiska sida – som i porträtten av Helga Testorf – är bara antydd i dessa mer expressiva målningar.
©Dan Backman Rec publ i SvD100820
Dan Backman Musik Konst 
Kommentera