Vashti Bunyan: Södra Teatern Stockholm 6 maj 2010
Vashti Bunyan ler blygt, nästan förläget, mellan varje sång. Som om hon fortfarande inte vant sig vid att äntligen, fyrtio år efter det att debutalbumet Just another diamond day släppts och direkt fallit i glömska, fått en publik.
”Den här sången skrev jag under en resa från södra England till norra Skottland”, säger hon mellan den inledande Hidden och den efterföljande Diamond day. ”Det var en tid då vi alla trodde att livet kunde vara enkelt, det tror jag inte riktigt längre”, tillägger hon med ett leende.
Resan hon refererar till skedde runt 1967 med häst och vagn och hade som destination ett konstnärskollektiv som folksångaren Donovan startat på Skye, en av öarna i Hebriderna. När hon kom fram hade kollektivet redan upplösts, det gick ju ganska fort under hippieåren.
De sånger som hon skrivit under resan spelades in i London med musiker från Fairport Convention och Incredible String Band. Ingenting hände då den släpptes 1970 men efter återutgivningen 2000 har albumet gjort Bunyan till något av en gudmor för den våg av vimsigt eterisk folkrock som spridits över världen av artister som Devendra Banhart och Joanna Newsom.
När den idag 65-åriga vagabonden besöker Sverige för första gången sjunger hon med spröd ljus röst sånger från Just another diamond day, några som bara gavs ut som singlar och några från Lookaftering, den fina skiva hon gav ut 2005. Vi får till och med höra en nyskriven sång som visar sig tillhöra konsertens bästa.
Med en fantastiskt lyhörd och känslig uppbackning av gitarristen Gareth Dickson och multiinstrumentalisten Jo Mango (båda kunde vara hennes barn) blir det en mycket fin konsert. Lågmäld och anspråkslös och nästan rörande i den oförställda glädje och vänlighet som strömmar mellan scen och salong.
©Dan Backman Rec publ i SvD 100508
Dan Backman Musik Konst 
Kommentera