Sandy Mouche: …And poems for the unborn (Magpie/Playground, 2006)
Helena Josefsson är en jättebra sångerska. Det finns en vacker sårbarhet i hennes röst som är helt betagande, det kunde man även höra på Per Gessles fina ”Son of a plumber”, där Helena Josefsson spelade en stor roll.
Tillsammans med Malmögruppen Sandy Mouche gör hon romantiskt vimsig softrock av en typ som sedan 60-talet liksom bubblat vid sidan av i det ständigt föränderliga pop- och rocklandskapet.
Man kan höra ekon av gamla malmögruppen Eggstone i musiken, men bättre är att jämföra med skottska Pearlfishers och kanadensiska Heavy Blinkers. Samtidigt är det tydligt att Sandy Mouche har en egen, mer drömsk profil.
När Helena Josefsson i den för gruppen så typiskt betitlade låten ”Fairies & elves” sjunger ”no matter how senile the danish diabetic was/she always remembered how to love the taste of forbidden chocolates” är det så vackert och fint att man nästan – jo, det är sant – fäller en tår.
80-talspastichen ”Baby can´t stop” är inte alls bra och ”Le mistral”Per är ganska seg, men ”Une histoire” (det är alltid lika rätt att sjunga på franska), ”In the sand” (med den fantastiska refrängen ”love is all that matters/but I don´t love you/love is all that matters/go find love that´s true”), ”Laisse les anges te protéger” (det är alltid lika rätt med sakral symfonirock), ”Chimney hole” (det är alltid lika rätt med sagolik psykedelia), ”Evening wake, morning flake” (det är alltid lika rätt med snäll softrock) och den redan nämnda ”Fairies & elves” är sånger med en särdeles stark lyskraft.
Christoffer Lundquists produktion är som vanligt gammaldags snygg och vänlig, med en välavvägd blandning av livetagningar och pålägg (pedagogiskt noterade efter varje låt, sådant gillar man).
Jo, en sak till: här finns både tvärflöjt och harpa, bara en sådan sak.
©Dan Backman (en kortare version av den här recensionen publicerades i SvD 060118)
Dan Backman Musik Konst 
Kommentera