kritik sedan 1993

Pat Metheny Group: The way up (Nonesuch/Warner, 2005)

Pat Metheny group kommer för varje album närmare den syntes av jazz och konstmusik de verkar ha som mål.

Nya albumet The way up är en sammanhållen svit på drygt 68 minuter (komponerad av gitarristen Pat Metheny och klaviaturspelande kompanjonen Lyle Mays); en bländande uppvisning av komponerade ensemblepartier och fritt svävande soloinpass, alltid med det melodiska i fokus. Självklart med den episkt fjäderlätta storstadskänsla som blivit PMG:s signum och excellerande, precis som omslagets dekorativt sammanfogade fotografier av lyktstolpar, trädstammar och flaggstänger, i nyanser, speglingar och texturer.

Jag kan tycka att musiken stundtals lättar lite väl mycket från det jordiska, men imponeras och förförs i ännu större utsträckning av ekvilibrismen, kollektivismen och det fria sättet att förhålla sig till jazztraditionen.

©Dan Backman Rec publ i SvD 050204

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Grundläggande HTML är tillåtet. Din epostadress kommer inte att publiceras.

Prenumerera på det här kommentarsflödet via RSS

%d bloggare gillar detta: