Diana Krall: Live at the Montreaux jazz festival (Verve /Universal, 2004)
Diana Krall är inte bara en av dagens stora jazzstjärnor, hon är också den nya Joni Mitchell. Jag vet inte om det är medvetet, men de sånger hon skrivit tillsammans med maken Elvis Costello tar upp en en tråd som Joni Mitchell själv tappat greppet om för länge sedan.
På denna alldeles utmärkta konsert-dvd, med en upptagning gjord sommaren 2004, gör hon inte bara flera av just de sångerna utan också, för att bevisa min tes, en cover på Mitchells egen Black crow (precis som på senaste cd-n The girl in the other room). Att hon gör denna makalösa sång hårresande bra är ytterligare bevis på att Diana Krall är den nya Joni Mitchell.
Bortsett från Joni Mitchell-faktorn är det här ett skolexempel på en bra konsert-dvd. Inga konstigheter, inget onödigt bonusmaterial (frånsett en video), bara en väldigt bra konsert filmad rätt upp och ner. Så borde det alltid vara.
Kompad av samma fantastiska musiker som var här vid senaste Sverigebesöket – Anthony Wilson, gitarr, Robert Hurst, bas, Peter Erskine, trummor – och med exakt samma coola utstrålning (som antagligen har sin grund i blyghet) drar hon igenom en låtlista till stora delar hämtad från senaste albumet.
Man kan häpna över den varma, fylliga rösten och den överjordiska tajmingen, likaväl som det flyhänta men samtidigt så innerliga och tuffa pianospelet, men egentligen räcker det med att hon stryker håret bakom öronen; är man stjärna krävs det inte så mycket mer.
Tillsammans transcenderar den här lilla gruppen telepatiskt kommunicerande musiker jazzgenrens begränsingar. Det är nästan som att närheten till tråkig mainstreamjazz, som ju är Diana Kralls utgångspunkt, gör det så mycket bättre. Och så mycket mer imponerande. Jag har faktiskt svårt att tänka mig en bättre introduktion till jazz än den här dvd-n.
©Dan Backman Rec publicerad i SvD 041209
Dan Backman Musik Konst 
Kommentera