Jay Graydon (1994)
Intervju med Jay Graydon inför Sverigespelningarna 27 och 28 januari 1994 på Stockholmsklubben Melody.
Jay Graydon var i mitten av 70-talet med om att skapa begreppet västkustrock. Dels som gitarrist, men även som producent och låtskrivare. Tillsammans med en handfull kvalificerade studiomusiker och artister som Boz Scaggs och Michael McDonald lades grunden till en sofistikerad fusion av melodiös pop, soul och jazz. Lösenordet var perfektion, något som gett genren både belackare och hängivna beundrare.
– Melodisk musik existerar inte längre i USA. Det är bara hiphop och grunge, säger Jay Graydon på telefon från hemmet i Los Angeles.
– Jag är inte bitter och jag vet att det betyder mycket för dagens unga, men själv kan jag inte relatera till det. Jag är musiker, jag skriver sånger och för mig är musikaliteten det viktiga.
Nu ska han ut på sin första världsturné. En turné som för honom både till Japan och ett flertal städer i Sverige. I sann rockstjärne-anda vet Jay Graydon väldigt lite om vilka länder som ska besökas.
– Jag har inte spelat ute på tjugo år, så jag ser fram mot den här turnén. Det är ett stort band, nio personer, och vi har verkligen fått med bra sångare; Bill Champlin, Joseph Williams, Sherwood Ball, Bill Cantos. Även jag kommer sjunga en sång, från Airplay-perioden.
Inför spelningarna har Jay gått tillbaka i tiden och lärt sig några av sina egna gitarrsolon. Väl medveten om sin betydelse som supergitarrist skrattar han och säger:
– Solona är som mina små barn och jag tycker att publiken, speciellt musikerna, är värda att få se hur det ser ut när jag spelar dem. Inte bara höra.
Förutom konserter kommer Jay även ge guitarclinics, både för proffs och blivande musiker. I Sverige är onsdagens besök på Fryshuset sedan länge fullbokat.
– För det mesta nöjer jag mig med att tala, men den här gången tänkte jag även visa några användbara tricks. Man lär sig mycket av erfarenhetoch jag har fått en hel del under årens lopp.
Eftersom det varit ganska tyst om Jay Graydon de senaste åren undrar jag vad han sysslat med.
– Bortsett från arbetet med Airplay for the planet har jag mest tränat kortkonster. Det är min hobby, jag tränar faktiskt just nu.
Är det lika viktigt som att göra musik?
– Nej, men jag är rastlös och måste alltid sysselsätta mig med något. Faktum är att jag tagit det lugnt de senaste åren. Jag har arbetat otroligt hårt sedan jag var fjorton så nu var det dags att ha lite kul. Fast när turnén är över kommer jag direkt påbörja arbetet med en ny platta.
Har du familj?
– Jag har en flickvän. Vi har inte barn, men vi har hundar. En av dem, Ani, dog nyligen så albumet kommer tillägnas henne. Vi ska skaffa en ny hund när vi kommer tillbaka. Ani var en gul labrador så vi försöker hitta en som påminner om henne.
Bor du i Los Angeles?
– Vi pendlar mellan LA och Cambria, som är en liten stad i centrala Kalifornien. Den ligger vid Stilla Oceanen och det är mycket lugnt och vackert.
Tittar du mycket på tv?
– Ja, jag har satellit. Men mest samlar jag på filmer, det är en annan hobby. Jag tränar kortkonster och ser dem samtidigt. Mest tycker jag om komedier; W.C. Fields, Bröderna Marx och sådant.
©Dan Backman Artikel publ i SvD/City 940121
Dan Backman Musik Konst 
Kommentera