Radiojazzgruppen: Berwaldhallen, Stockholm, 19 mars 2023

av Dan Backman, 11 juni, 2023

Sedan årsskiftet är trombonisten och sångaren Nils Landgren konstnärlig ledare för Jazzradion i Sveriges Radio P2. Ett av hans uppdrag är att återuppliva Radiojazzgruppen.

Bildad 1967, då med Arne Domnérus som ledare, och kontinuerligt aktiv fram till mitten av åttiotalet då Sveriges Radio skar ner på jazzbugeten. Sedan dess har gruppen återuppstått några enstaka gånger men nu är det på en permanent basis. I alla fall för de närmaste två åren.

Då som nu är det delar av jazzeliten som sitter bakom notställen. En lika betydande som välkommen skillnad är att kvinnorna är många fler än förr. Något annat hade förstås varit otänkbart.

Gruppen är flexibel så musiker handplockas till varje konsert. Jag har inget att anmärka på denna första konstellation men inga av de jag trodde var självskrivna syns på Berwaldhallens scen. De dyker väl upp så småningom.

Konserten är till största delen tillbakablickande men innehåller också nyskrivna verk av Georg Riedel. Den snart 90-åriga svenska jazzikonen, som ofta spelade med Radiojazzgruppen, är något av en huvudperson denna premiärkväll. Han spelar kontrabas i en egen komposition, ”For anytime”, tillsammans med Nils Landgren, pianisten Jan Lundgren och trummisen Rasmus Kihlberg.

Det är konsertens lugnaste parti och en höjdpunkt. I övrigt sitter han och Nils Landgren, som också agerar trombonsolist i flera låtar, bredvid den sjutton man och kvinnor starka gruppen och kommenterar begivenheterna med trivsamma anekdoter.

Det blir en hel del skrivet av kompositören och storbandsledaren Thad Jones, som samarbetade med Radiojazzgruppen på sjuttiotalet. Det inledande stycket är oroväckande ordinär storbandsfunk men de välrepeterade musikerna låter så taggade att det ändå blir bra.

Sedan blir det mest kompositioner av Georg Riedel och Jan Johansson. Ingen ”Visa från Utanmyra”, tack och lov, men desto mer av den kluriga och lätt avantgardistiska kompositör och musiker den i förtid bortgångna Johansson också var.

Amanda Sedgewick briljerar på altsax i den av konstmusik färgade ”Hommage à Adolphe Sax”, likaså Jan Lundgren i den ej färdigskrivna och här abrupt avslutade ”Minnen av Sverige”. Det var det sista som Johansson skrev och Lundgren gestaltar detta fint genom att låta fingrarna till sist löpa ut i luften utanför klaviaturen.

Radiojazzgruppen navigerar känsligt mellan det finstämda och det mer explosiva. Svängigast blir det i dirigenten Örjan Fahlströms ”The dancer”, med fina saxofonsolon av Andreas Gidlund och Elin Forkelid.

Visst är det en bra och skickligt genomförd premiärkonsert av ett gäng taggade musiker, stabilt och entusiastiskt pådrivna av trummisen Rasmus Kihlberg och kontrabasisten Mattias Svensson. Men nog hoppas jag på en mer spännande och utmanande fortsättning.

Det är förvisso bra och viktigt att knyta an till historien men om Radiojazzgruppen ska ha någon relevans på dagens mångfacetterade jazzscen – och nå en yngre publik – måste den konstnärliga ledaren Nils Landgren blicka mer okonventionellt framåt än nostalgiskt bakåt.

Lämna en kommentar Avbryt svar