kritik sedan 1993

Ole Børud: Outside the limit (Connection/Naxos, 2019)

Spelskickligheten och förmågan att få till ett slickt och supertajt groove har bidragit till att etablera norska Ole Børud även i Sverige. När popjazzfunken – som ligger rätt nära svenska State Cows – blir lite väl fyrkantig kan man låta sig imponeras av hur tajt Børud och hans band är. Det ligger ju ett underhållningsvärde i ett riktigt gott musikaliskt hantverk.

Men är man sträng och ser till låtmaterialet är det mer duktigt än originellt. Det gäller även detta nya album som inleds med den oblygt Steely Dan-inspirerade ”Put my money” (låter sjukt mycket Josie utan att vara en direkt stöld). Børud kommer förstås undan med hedern i behåll – till skillnad från många andra hårt skolade musiker som aldrig kan släppa Steely Dans jazzfunk ur sikte – men mest tack vare Børge Are Halvorsens snygga tenorsolo.

Nya albumet låter som de föregående. Supersnygg produktion, polerad och genomarbetad – för att inte säga överarbetad – in i minsta lilla synkop. Roligast är att Børud släppt fram 80-talets stötiga Minneapolisfunk i titelspåret och ”Good time”. Det är ett fint komplement till influenserna från Stevie Wonder och Pages.

©Dan Backman (rec publ i Jazz 5/19)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Grundläggande HTML är tillåtet. Din epostadress kommer inte att publiceras.

Prenumerera på det här kommentarsflödet via RSS

%d bloggare gillar detta: