kritik sedan 1993

Joel Nyman Paradise: Welcome to Paradise (Joel Nyman Paradise, 2019)

Jag vet inte om alla ser paradiset som en kitschig vision av Florida i lila och gult. Debuterande Joel Nyman Paradise gör det uppenbarligen och kallar sin musik för ”en skyline av populärkultur, funky grooves och synthjazz”.

De unga bandet, med medlemmar som går på eller avslutat sina musikutbildningar, tittar enligt egen utsago bakåt på 80-talet. Med en hel del 70-tal i soundet kan man till viss del placera dem i ”scandinavian groove”-facket.

Det spelar förstås ingen roll i vilket årtionde vi sorterar in den här levnadsglada musiken. Det svänger gött, melodierna är pastelliga och Al Jarraeu skulle trivas som fisken i vattnet. Att musiken skulle vara inspelad under endast en ynka dag låter för bra för att vara sant, men det är de uppgifter jag fått.

Det finns inget originellt eller nyskapande med den här musiken. Men det kompenseras av den energiska upptäckarglädjen. Möjligen skulle man kunna beskriva bandet som ett Earth, Wind & Fire höga på smooth jazz och westcoast. Fibes, Oh Fibes! och Niki & The Dove är två andra möjliga, men inte lika uppenbara, referenspunkter.

Jag är imponerad av bandets samlade musikaliska kompetens men det är när den flyhänta gitarristen Oscar Olsén släpps fram som musiken verkligen lyfter.

©Dan Backman (rec publ i Orkesterjournalen 2/19)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Grundläggande HTML är tillåtet. Din epostadress kommer inte att publiceras.

Prenumerera på det här kommentarsflödet via RSS

%d bloggare gillar detta: