Klabbes Bank: Z (Hoob/Border, 2015)

Efter fyra album går det inte längre att genrebestämma Klabbes Bank som jazz. Nog för att det finns jazz i blåset och själva attityden men sett som en helhet ligger Banken numera närmare en genre som electronica. Hör bara hur det andra spåret, ”Still”, inleds som en koral spelad på en blästrad synt och, via serena blåsklanger, övergår i en slags dimmig och fuktskadad Jean-Michel Jarre-låt från 70-talet.

Vad man än vill kalla Klas-Henrik Hörngrens musik så befäster han med detta album sin ställning som en av de tyngsta på den svenska musikscenen. Att jämställa honom med den så omhuldade Goran Kajfes är inte alls fel, beröringspunkterna är många även om Klas-Henrik Hörngren kanske har ett mer esoteriskt tonfall.

Musiken på ”Z” har en påfallande hög densitet utan att bli stabbig. Vintagesyntar brusar och knastrar och parar sig perfekt med en gammal blåsorkester som tycks ha hamnat i ett parallellt universum och en trumslagare som slutit ett avtal med en trummaskin. Harmoniken är vackert vemodig med en lätt känsla av desperation, ljudbilden ger en känsla av övergivet klassrum i en gammal skola någonstans i Värmland.

Kan man hoppas på att Klabbes Bank med detta album får ett mer allmänt erkännande för sin musik?

©Dan Backman (rec publ i SvD 150401)