Carola: Avicii Arena, Stockholm, 27 maj 2023

av Dan Backman, 27 september, 2023

Såklart att Carola ska hissas ner på scenen i en luftballongkorg. Det är ju genombrottet med ”Främling”, för fyrtio år sedan, som ska firas och då måste entrén bli spektakulär. Att det känns lite småtöntigt hemkört spelar ingen roll. Carola har inte Beyoncés budget men hon är vår egen oförlikneliga schlagerprimadonna i guldlamé och den här kvällen har hon en publik som – efter att uppvärmarna Peter Siepen och Henric von Zweigbergk hetsat fram en Melodifestivalfinal-stämning med drag av religiöst massmöte och presidentvalskampanj – är så peppad och övertänd att det nästan känns läskigt.  

Jubiléet pågår hela året med konserter ägnade Carolas olika musikaliska spår: pop, rock, gospel och musikal. Hon har tjuvstartat med några mindre rockkonserter men det är på Avicii Arena, med firandet av poplåtarna, som det börjar på riktigt. Det är ju det här hon är bäst på: pop som stavas schlager och mello och som alltid är lite för mycket av allting.

Så här är vi nu, på ”Carolafesten”, med guld och glitter och alla hitsen på en och samma gång. Att det smugits in några mindre välbekanta låtar under konsertens två timmar och tjugo minuter stör inte euforin det minsta bland de i guld och silver utstyrda fansen.

Låtlistan inkluderar förstås Carolas fem Melodifestivalbidrag. Tre av dem, ”Främling”, ”Fångad av en stormvind” och ”Mitt i ett äventyr”, hör till såväl hennes som mellohistoriens bästa låtar. Den hymnlika ”Evighet” når inte upp till den nivån men är åtminstone bättre än ”One love”, den plågsamt sega duetten med Andreas Johnson.

Andreas Johnson är en av tre som gästar Carola denna kväll. Schlagerlegendaren Lasse Holm bidrar med sin egen ”Det regnar i Stockholm”, en härligt sentimental 80-talsballad som gör sitt jobb bland alla riviga och fartiga låtar, medan Benjamin Ingrosso hjälper Carola i den smöriga Bee Gees-duetten ”To love somebody”. När den unga stjärnan kommer in på scenen höjs entusiasmen ytterligare några snäpp.

Den naivt glada ”Grease”-vibben i ”Tommy tycker om mig” går ju inte riktigt att värja sig mot. Inte heller glamrockrökaren ”Mickey”, dekorerad med ett gäng cheerleaders från Hudiksvall. Gillar också acapella-allsången i ”Säg mig var du står” och det snygga sättet som kompet liksom smyger sig in och gör popdisco av det hela.

Jo, nog flyter det på utan longörer och visst är det lite tokigt kul när Carola stagedivar till ett svulstigt gitarrsolo i skinnrock. Eller gör lätt kaotiska ärevarv bland publiken på parkett och läktare.

Men ändå. Trots Carolas närvaro och spontanitet – det är den man vill åt – är det en show som inte känns riktigt färdig ännu. Jättegräddårtan på scenen, som Carola kan vandra upp och ner på, behöver mer grädde och dekor. Och lika mycket som dansarna skulle vara betjänta av skarpare koregrafi är Carola själv värd en elegantare uppsättning klädombyten. 

Och så var det sången. Carola kan sjunga, det vet vi. Men denna gång blir det aningen mer skrik än skönsång. Skulden ligger inte bara på ljudanläggningen och arenan utan också på att Carola hetsar sig fram genom låtarna.

Som bäst gör hon sig i den pampiga balladen ”All the reasons to live”. Den är kanske inte perfekt framsjungen men engagemanget och passionen känns. Och det räcker som bekant långt.

©Dan Backman (rec publ i SvD 230529)