Eislerz: Förändra världen – Musik och sånger av Hanns Eisler, Teater Tribunalen, Stockholm, 6 februari 2022

Bertold Brecht hade ett nära samarbete med tonsättarna Kurt Weill och Hanns Eisler. Av de två är det Weill som nått den största berömmelsen, men också Eislers musik har en kraft och tidlöshet som gör att den återupptäcks av nya generationer.

Som nu, när sångerskan Sofia Berg Böhm och en spännande konstellation med svenska jazzmusiker – under det dansbandsklingande namnet Eislerz – blåser uppdaterat liv i ett antal översatta sånger av den österrikiske kompositören.

Eisler komponerade inte bara agitatorisk musik med Brecht. Som elev till Arnold Schönberg i Wien var han den förste att komponera enligt den revolutionerande tolvtonstekniken. Och under exilen i USA, dit han flytt undan nazismens illgärningar, skrev han mängder med filmmusik i Hollywood. Men av detta, eller den stora mängden renodlade orkesterverk, får vi inte höra något just denna gång. 

När Eisler utvisades under det sena 40-talets häxjakt på kommunister i USA hamnade han efter ett tag i Östtyskland. Samröret med DDR-ledarna, som bland annat ledde fram till att han komponerade nationalsången, är förstås problematiskt ur ett politiskt perspektiv. Att det är en osedvanligt vacker nationalsång utgör ingen förmildrande omständighet. 

Det gäller också den något nattståndna vänsterretorik som präglar vissa – men inte alla – av de Brecht-texter som framförs på Teater Tribunalen. Men om en sång som ”Kommunismens lov” – känsligt utsmyckad med Johan Gradens piano – känns märklig att framföras okommenterad finns det inga betänkligheter att framföra när det gäller det musikaliska. Vare sig kompositionerna i sig eller framförandet av dem.

Musiken är inte bara energiskt marscherande, så rytmisk till sin karaktär att ingen trumslagare behövs, utan också mycket uppfordrande: som publik bör man sitta med rak rygg och lyssna uppmärksamt till den i vitt, svart och rött kabaré-uppklädda orkestern. Framförandet är närmast militäriskt disciplinerat, men inslag av konstmusik, revy och jazz mjukar upp karaktären något.

De kärva men ändå lättillgängliga sångerna varvas med några korta scener där Eisler framställs som hårdför och kompromisslös. Ett porträtt tecknat med tjocka konturer.     

Sofia Berg Böhm sjunger med ett balanserat patos och välartikulerad stämma och gitarristen David Stackenäs har arrangerat sångerna för blås, piano, gitarr och bas lika finkänsligt som djärvt, med utrymme för flera fina solon. Själv spelar han vid några tillfällen slidegitarr, ett okonventionellt grepp förvisso men helt naturligt inkorporerat.

Teater Tribunalens råa betongväggar utgör en passande, men möjligen något övertydlig, miljö att framföra den teatraliskt gestaltade musiken i. Med högar av sten och trasiga och omkullvälta möbler förstärks illusionen av en sönderbombad stad.

Dan Backman (rec publ i SvD 220208) Foto: Henrik Dahl