kritik sedan 1993

Lars Vilks 1946-2021

Det gick knappast att kalla Lars Vilks för konflikträdd. Tvärtom var det just konflikter som drev hans konst framåt. Med orubblig konsekvens lät han omvärldens reaktioner bli del av den kompromisslöst konceptuella och processinriktade konsten.

Det gällde rondellhunden förstås, med för honom själv katastrofala konsekvenser, men också träskulpturen ”Nimis”. Med illa dold förtjusning retade han gallfeber på skånska byråkrater och kommunpolitiker som till en början var lika oresonliga som Vilks men med åren fick lov att inta en mer försonlig attityd då ”Nimis”, helt på egen hand, växte till en turistattraktion av stora mått.

Arbetet inleddes 1980 då den i närheten boende Vilks började samla drivved, plankor och trädgrenar på en spektakulär stenstrand i Kullabergs naturreservat (själv såg han det som beläget i den av honom själv utropade mikrostaten Ladonien). Olovligen vidtog ett lika metodiskt som energiskt – kanske man kan kalla det maniskt – skapande av gångar, trappor och torn form. Ett plockepinn-bygge som organiskt växte i alla dimensioner. 

Det var ett härligt virrvarr i sann sextiotalistisk anda, det decenium då konstens alla regler ifrågasattes och överskreds. Vore Vilks inte den tänkande konstnär han onekligen var skulle ”Nimis” – och de på samma plats belägna stenskulpturerna ”Arx” (det mindre verket ”Omfalos” är bortforslat och ingar numera i Moderna Museets samling) – kunna hänföras till den kategori konst som kommit att benämnas outsider art och särlingskonst.

Tror inte att Vilks själv skulle godkänna den definitionen, själv tycktes han ju mer intresserad av den konceptuella än den rent konstnärliga sidan av verken. Att de såldes till den tyska konceptkonstnären Joseph Beuys och sedan, efter Beuys död, såldes vidare till Christo visar på verkets tyngd i ett internationellt perspektiv. 

Nimis var hela tiden ett föränderligt verk. Brutalt påverkat såväl av Vilks påbyggnadsarbeten som av attentat och naturens krafter. Vid mitt senaste besök, i juni detta år, var Nimis gravt stympat av en brand 2018. Utan ”Wotans torn” – det som låg närmast vattnet – var det som att själva huvudnumret i skulpturgruppen gått förlorat. Nu kändes det mer som att själva ingången, som naturligtvis utgör en stor del av konstverket, ledde fram till en tom plats. Det kändes lite snopet. 

Vilks fortsatte, så gott det gick, bygga vidare på Nimis men det säkerhetspådrag som följde på alla hans aktiviteter, privata som yrkesmässiga, fick honom att retirera till stafflimåleri inom fyra väggar. Vi som följde honom på Facebook kunde, med viss förvåning, se hur han på senare år blev en beskedligt habil och konventionell målare i en klassiskt realistisk skola. Mestadels blev det porträtt som inte torde kunna uppröra någon.

Frågan är vad som ska hända med Nimis nu? Att låta skulpturerna stå kvar medför en säkerhetsrisk då träkonstruktionen med tiden skulle komma att försvagas och till sist vittra sönder. Att flytta det låter sig inte heller göras då konstverket är helt och fullt integrerat med platsen.

Det magiska var ju att den rätt mödosamma vandringen ner till Nimis utgjorde en omisstlig del av konstupplevelsen. Det var ett konstverk som upplevdes med alla sinnen och som överskred gränsen mellan natur och kultur. Hur ofta kan man säga det?

För Vilks själv låg storheten i alla de byråkratiska turer som ”Nimis” genererade, för mig var det ett briljant konstverk i egen rätt som aldrig blev vare sig institutionaliserat eller kommersialiserat. I all sin brötiga bråkighet kommer det att, också efter Lars Vilks och de medföljande livvakternas tragiska död, fortsätta generera problem för byråkrater. Vilket förstås är helt i linje med hans intentioner.

©Dan Backman (kommentar publ i SvD 211005)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Grundläggande HTML är tillåtet. Din epostadress kommer inte att publiceras.

Prenumerera på det här kommentarsflödet via RSS

%d bloggare gillar detta: