Owe Almgren: I owe you listeners my music (Oh Yeah Records/Border, 2015)
Solodebuten ”Basically low key” var ett känsligt utforskande av elbasens väsen. Inte minst de rent ljudmässiga. Men en ensam elbas är ändå en ensam elbas så när Owe Almgren nu släpper en komplext orkestrerad uppföljare involverande ett flertal musiker blir debuten som ett preludium till ett album med en bredare träffyta.
Melodiken, den torra jazzhumorn (albumtitlarna) och luftigheten i ljudbilden är intakt. Likaså den noga kalibrerade inspelningen av Åke Linton, där det akustiska skickligt balanserats mot det elförstärkta. Och, inte minst, en återkommande känsla av att Jaco Pastorius ande (som tycks lugnat ner sig betydligt sedan han vandrande på jorden) svävar omkring både i toner och mellanrum.
Trots att den bandade fyrsträngade elbasen utgör en utgångspunkt för albumets nio instrumentala spår, och ges en delvis solistisk roll, ingår den i ett kollektiv där alla röster blir likvärdiga. Och där alla spår blir som delar i en sammanhängande svit.
Nog är det seriöst och djuplodande men Almgrens utvecklade känsla för fungerande instrumentkombinationer, och förmåga att låta musiken anta olika skepnader utan att det blir upphackat, gör att musiken aldrig blir svårlyssnad eller forcerad.
En stråksektion drar mot det konstmusikaliska, blåset mot det jazziga, samtidigt som diskret störande abstrakta ljud och en underström av groovig 70-talsfusion ibland kommer upp till ytan.
©Dan Backman Rec publ i SvD 150610
Dan Backman Musik Konst 
Kommentera