Goran Kajfes Subtropic Arkestra: Södra Teatern, Stockholm, 27 mars 2011

Ibland stämmer allt. När trumpetaren Goran Kajfes ställer upp sin nya gruppkonstellation The Subtropic Arkestra på Södra Teaterns scen och direkt, via Don Cherrys Solidarity (for Moki), flyger högt upp i den kosmiska världsmusikjazzen finns inte mycket mer att önska. Ibland är ju en hypnotiskt upprepad Don Cherry-slinga på två tvärflöjter precis vad som behövs för att kicka igång den allra bästa musiken.

Lika obönhörligt och stenhårt rusar Sand boogie, öppningsspåret från albumet X, fram med sin lika genialiska som överraskande fusion av Miles Davis och Sevda.

Kajfes och hans åtta medmusiker (blås, trummor, bas, gitarr, klaviatur) både hyllar och uppdaterar den mest visionära 70-talsjazzen och ställer sig i främsta ledet på den svenska jazzscenen.

Frånvaron av de subtiliteter som inte följt med från skivan X, som materialet hämtats från, kompenseras av ett muskulöst och ibland nästan kaotiskt svängigt utspel i den högre skolan. Det är Goran Kajfes musikaliska vision som storartat och livfullt gestaltas men precis som Miles Davis infogar sig trumpetaren i det musikaliska kollektivet.

Tomas Hallonsten, som skruvar fram spejsade ljud ur en gammal Korg-synt, gitarristen Andreas Söderström och basisten Johan Berthling återfinns även i Tape, som inleder kvällen.

Med Hallonsten på klaviaturer, Berthling på gitarr och Söderström på trummor, kompletterade med Andreas Berthling på knastrande elektronik, blir det en betydligt mer introvert och stillsamt minimalistisk musik som frammanas.

Det är som alltid ytterst formmedvetet och vackert, men ibland sövande monotont när man tillåts kika in i ett fuktskadat laboratorium med fyra unga män djupt försjunkna i gåtfulla experiment med grenar, vassrör, transistorer och gamla nummer av den brittiska musiktidskriften Wire.

©Dan Backman Rec publ i SvD 110329