Halmstadgruppen: Norrköpings konstmuseum (2010)

Hur relevant känns Halmstadgruppens surrealism från 30-talet år 2010? Frågan är berättigad då decennier av konsthistoriskt damm och otaliga auktionsutrop tornat upp sig framför konstnärsgruppens mycket spridda målningar.

Norrköpings konstmuseums sommarutställning får kanske inte Waldemar Lorentzon, Sven Jonson, Stellan Mörner, Erik Olson, Axel Olson och Esias Thorén att framstå som brännheta igen, men det är heller ingen utställning att oengagerat rusa igenom.

Museet har gjort och en rak och okomplicerad presentation, konventionellt hängd och utan några ambitioner att problematisera de på samma gång olikartade som samstämmiga konstnärstemperamenten. Erik Olsons målningar dominerar men det är gruppens outsider, i alla fall i konstnärlig mening, Stellan Mörner som känns intressantast att återse. Den sakrala och teatraliska upphöjdhet som tynger många av de andra herrarnas nästan övertydligt ödesmättade surrealistiska verk är hos Mörner ersatt av en elegant och spirituell lekfullhet. Tankarna kan i vissa fall gå till Magritte men Mörner har en annan slags målerisk sensibilitet.

Spår av Magritte finns även i en av utställningens mest anslående målningar; Axel Olsons stramt dekorativa porträtt av en parant dam i svartvit päls framstigen ur en tegelvägg. Den, liksom alla andra målningar, med en överraskande men sympatiskt enkel träram.

©Dan Backman Rec publ i SvD 2010