|
Årets bästa |
|
Till föregående sida |
|
Årets bästa album 2008 Steve Dobrogosz Anna Christoffersson Rivertime (Amigo/BAM) Med Rivertime tar duon Steve Dobrogosz och Anna Christoffersson sin musik till nästa nivå. Dobrogosz komplexa ballader upphäver elegant gränsen mellan pop och jazz och Christoffersson tolkar och bär fram text och melodi med osviklig tajming och utsökt känsla för varje nyans. Rachel Unthank & The Winterset The Bairns (Rough trade/Border) Systrarna Unthank, Rachel och Becky, uppdaterar traditionella folksånger från Northumbria i nordöstra England till ett samtida uttryck. Med stort egensinne tar de in sånger av Robert Wyatt och Will Oldham i varpen och väver en fantastisk gobeläng med konstmusikaliska inslag. Shelby Lynne Just a little lovin’ (Lost highway/Universal) Det låter som om Shelby Lynne och de distingerade studiorävar som bistår henne spelat in sin personliga hyllning till Dusty Springfield halvliggande. Med återhållet nervig intensitet, och en luftigt distinkt old school-produktion, laddas välbekanta melodier med stor dramatik. Catherine Russell Sentimental streak (World village/Naxos) Catherine Russell uppdaterar swing och blues från första hälften av förra århundradet. Med Russells känsla för feeling och uttrycksfulla diktion, parad med ett akustiskt komp som inte kan stava till gubbigt, blir resultatet samtida feel good-musik med hög charmfaktor och ett hälsosamt tuggmotstånd. Dungen 4 (Subliminal sounds/Border) Fjärde lysande albumet i rad (även om jag trots titeln räknar till fler utgivna album) fick till sist de osjälvständiga och trendängsliga svenska rockmusikkritikerna på fall. Inte en dag för tidigt då den innovativa gruppen tagit sin nordiska vemodspsykedelia ytterligare ett steg framåt med detta album. Gustav Ejstes sjunger hukad över ett piano snårigt vardagsrealistiska texter som ingen annan, melodierna har hämtats djupt inne i granskogen och Reine Fiske spelar på, som det låter, noggrant utvalda spruckna rörförstärkare. Brian Wilson That lucky old sun (Capitol/EMI) Trotsande all logik och alla tänkbara naturlagar levererar Beach Boys-geniet sitt bästa studioalbum under eget namn. Det kan förefalla omöjligt, men den naivt nostalgiska sångsviten That lucky old sun - ägnad Wilsons älskade hembygd södra Kalifornien i allmänhet och hemstaden Los Angeles i synnerhet – innehåller flera låtar som nästan kan jämställas med odödliga klassiker från fornstora dagar. Good kind of love, Live let live, Midnight’s another day, Southern California – och särskilt: Forever she’ll be my surfer girl - utmärks alla av utsökta melodier och den sofistikerat komplexa harmonik som alltid profilerat Wilson gentemot andra popkompositörer. Det enda som skuggar solen är Wilsons trubbiga röst. Men det får man tugga i sig. Anna Christoffersson One (Amigo/BAM) Den strålande sångerskan Anna Christoffersson, som tillsammans med Steve Dobrogosz gjort två album som kan räknas till det bästa som producerats på svensk mark, solodebuterar med ett mycket fint album som ligger närmare pop, soul och samtida r&b. Med ett mjukgroovigt komp och himmelsk stämsång har Anna gjort ett personligt och varmt album som både som kompositör och sångerska placerar henne i det svenska toppskiktet även som soloartist. Doktor Kosmos Hallå? (NONS/BAM) Doktor Kosmos är alldeles för roliga för den oftast gravallvarliga svenska popscenen. Mot en fond av vänstervriden 80-talsrock och syntpop driver man med allt och alla – utan att bli ytligt flabbiga – och det på ett sätt som inte kan rubriceras på annat sätt än uppdaterad progg. Lika bara idag som om tio år, då albumet kan användas som ett fantastiskt tidsdokument. Ragnarök Path (Silence/Border) Vem kunde tro att proggens mesta drömmare skulle kunna komma tillbaka med ett album som både återknöt till den sagolika debuten från 1976 och samtidigt förmådde vara helt samtida. Vi som aldrig får nog av sinnesutvidgande instrumentalrock med rötterna i 70-talet bugar och bockar. Beady Belle Belvedere (Jazzland/Universal) Den norska jazzfunkens finaste har till sitt fjärde album adderat steel guitar och lap steel, vilket gett vissa spår en klang av americana ovanpå de jazzigt slicka harmonierna. Med intelligenta melodier och texter som på ett lite skruvat sätt angriper frågeställningarna kring mänskliga relationer har norrbaggarna gjort ytterligare ett fantastiskt album som kommer negligeras av de tröga svenskarna. © Dan Backman de tre översta albumomdömena publicerade i SvD 081210 Till föregående sida |
          |